söndag 7 april 2013

Reser ibland, och skriver ibland.

Hej hoj oboy. Tänkte bara promota min andra, de senaste två åren också väldigt ouppdaterade, reseblogg. Där hittar du massvis av sentimental text och bilder från mina resor till bl.a. Indien, Laos, Vietnam m.m. 

tisdag 12 mars 2013

Mitt liv som sexställningsillustratör.

Första dagen på praktiken. Första dagen som Stockholmsbo. Bästa dagen! Fick illustrera hela dagen. (Je-hippey!) Både träningsställningar och sexställningar. Äntligen får man sätta sina kunskaper på prov mota skarpa uppgifter och projekt. Ser fram emot de kommande veckorna.

Med vänlig hälsning
Tjejen på en knarrande luftmadrass på Södermalm



tisdag 5 mars 2013

Problemet med att bara läsa rubriker

Idag delade jag en helt briljant bild på min facebook. En såndär underbart ironisk propaganda-poster, som bara var för bra för att inte dela med omvärlden. I samma sekund som jag klickade på "dela-knappen" insåg jag att detta var en riskabel handling. Rubriken på postern var nämligen;

Ten reasons to oppose marriage equality

... följt av tio punkter som total-ironiserade alla de argument mot samkönade äktenskap, som man då och då stöter på i debatten. Kort därpå fick jag ett sms som små-upprört frågade vad det egentligen var jag hade postat på facebook? Jag bad personen att läsa hela texten och förklarade att den var ironisk. Inom kort hade jag även fått en kommentar som uttryckte sin lättnad över att innehållet i texten inte stämde överens med rubriken. Så tänkte jag förskräckt på alla mina bekanta på facebook som snabbt blickar över sina feed på facebook och endast ser att jag har delat tio anledningar till att samkönat äktenskap inte är ok. 

Jag ställdes helt enkelt för dilemmat att antingen ta bort inlägget och slippa risken att folk som inte känner mig så väl tror att jag är emot samkönade äktenskap, eller låta inlägget vara kvar och "make a good point" för de som faktiskt tog sig tiden att läsa hela texten. Allas människors lika rättigheter, oberoende av sexuell läggning, är någonting som jag verkligen brinner för och alltid förespråkat. Att någon skulle tro motsatsen om mig, är något av det absolut värsta jag kan tänka mig. Så, jag borde alltså ta bort inlägget? Bryr jag mig verkligen så mycket om vad människor tycker om mig? Framförallt, bryr jag mig verkligen om vad människor, som läser en sådan kränkande rubrik utan att läsa texten som följer, tycker om mig? So much for making a good point, stoltheten gav vika och inlägget togs bort. Följt av en anklagelse om att folk inte förstår ironi nu förtiden.

Nej, som min vän Sanna sa, det är inte lätt att behöva förklara att man ironisk när man är van vid att behöva förklara att man inte är ironisk. 

(För att undvika missförstånd - I do NOT oppose marriage equality)

Hej bloggvärlden, igen.

Plötsligt tröttnade jag på att behöva känna den där småstressade känslan över att det man vill skriva och uttrycka inte får plats i de 140 tecken man har till förfogande på twitter. Trött på att tillslut låta världen gå miste om min briljanta tanke, bara för att sista ordet i tweeten inte fick plats. Så kom jag att tänka på min kära lilla blogg som jag av misstag råkade radera alla inlägg från, när jag för ett år sen eller två försökte omstuva den efter ett lite mer professionellt koncept. Väl konceptualiserat eller ej, nu börjar jag om.