Plötsligt tröttnade jag på att behöva känna den där småstressade känslan över att det man vill skriva och uttrycka inte får plats i de 140 tecken man har till förfogande på twitter. Trött på att tillslut låta världen gå miste om min briljanta tanke, bara för att sista ordet i tweeten inte fick plats. Så kom jag att tänka på min kära lilla blogg som jag av misstag råkade radera alla inlägg från, när jag för ett år sen eller två försökte omstuva den efter ett lite mer professionellt koncept. Väl konceptualiserat eller ej, nu börjar jag om.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar